Haha ååh >< jag ser på So You Think You Can Dance s05 (igen :P) och det fick mig att minnas en så himla pinsam grej jag gjorde en gång på en dansuppvisning för typ 5 år sen! Har aldrig varit så bortgjord i hela mitt liv tror jag, på det sättet :P
Vi dansade till Three doors down - Here without you, och vid en punkt mot slutet skulle vi springa fram mot räcket som delade publiken och scenen och hoppa upp och ställa oss på rad på där, som en surprise liksom^^ Bara det att jag var ganska nervös inför det, för jag tycker inte om att stå så högt upp på en smal planka och veta att allt ska klaffa rätt i musiken.. Så när vi springer fram bara några steg i mitten av dansen så blir det helt fel i mitt huvud och jag springer istället hela vägen fram, helt själv! Och ställer mig i mitten av den där plankan :O Och precis när jag har hoppat upp och ställt mig så känner jag att det inte var någon annan som följde efter och inser att jag står helt själv på den där jävla plankan, 10cm framför publiken >< hahah! Så vad gör man liksom, jo man står där i några plågande låååångsamma sekunder till, för att få det att se ut som att det var meningen, innan jag hoppar ner och kommer in rätt i koreografin med dom andra :P Det roliga är också att det här är en av dom FÅ gånger som min familj filmade min dansuppvisning dessutom, så vi har det på band nånstans hahahahha fyfan! Men enligt min mamma så trodde man att det skulle vara så, men det är ju bara en sån typisk grej som mammor säger :P
Det här minnet kommer föralltid att plåga mig :P